Länge leve Animé!

Under festivalen har du chansen att se två animéfilmer. Dels Studio Ghiblis mästerverk, Det levande slottet, 2001 och Odjuret och hans lärling, 2015. De är animerade filmer som vänder sig både till den yngre och äldre publiken. I Japan är tecknad film inte endast förknippat med barnfilm utan är genreöverskridande. En konstform som har utvecklats under hundra år. Den svenska publiken kom för första gången i kontakt med vuxenanimerad animé under det senare 80-talet genom Svenskägda filmbolaget Wendros AB och det engelska distributionsbolaget Manga Video UK där Akira, 1988 var en ögonöppnare för många. Filmer i städer utan slut med existentiella frågeställningar som om hur mycket köttslig kropp behövs för att rymma en själ? Vad är liv kontra artificiell intelligens? Manga Video UK specialiserade sig på det spektakulära oftast med inslag av starkt grafiskt våld och sexscener allt för att locka en mestadels hormonstinn manlig tonårspublik.

Samtidigt som Akira slog världen med dystopisk häpnad så släpptes även dess totala motsats på biograferna i Japan bl. a. Miyazakis, Min granne Totoro, 1988. Animén om flickan Mei och hennes bekantskap med skogsanden Totoro och dess värld. En hoppfull film som berättas i jämn takt utan vare sig en antagonist eller något som lurar i mörkrets skuggor. En hyllning till upptäckarglädje och vardagsmagi förpackad i mängder av feelgood.

Akira och Totoro är två filmer som tillsammans under 50 år förkroppsligat världens fascination av Japan och dess unika mix av tradition och framtid.

Animéns föregångare

Vad är det som gör att animé går hem bland alla åldrar i Japan men tagit så lång tid att nå utanför barnfilmerna i väst? En stor konsumtion av Manga (serietidningar) kombinerat med en historia av berättande genom bilder där berättarformer som Emakimono och Kamishibai har bidragit till.

Konstformen Emakimono var berättande genom bildrullar. Bildrullarna innehöll illustrationer och kalligrafi, antingen målade eller tecknade på flera meter långa rullar av papper eller siden och hade sin gyllene era under 1100-talet och en bit in på 1200-talet. Berättaren rullade sakta fram bilderna horisontellt från vänster och visade på så sätt upp nya bilder för publiken som ofta handlade om historia, religion och romantik.

Kamishibai (pappersteater) bestod oftast av tolv större illustrerade bilder med förklarande texter på baksidan vänd från publiken. Bilderna var placerade i en ram där en bild i taget drogs fram. Genom att sakta avslöja nästa bild så kunde Kamishibaiya skapa komik eller bygga upp spänning. Under Kamishibaiyans gyllene era (ca 1945–1953) så fanns det ca 10 000 Kamishibaiyas på gatorna i Japan som underhöll uppemot 5 miljoner åskådare om dagen. Med introduktionen av televisionen som i början kallades Denki Kamishibai (elektrisk Kamishibai) så dog konstformen mer eller mindre ut.

Dagens animé

Vart började den animerade berättartraditionen som vi i dag kallar animé? 2004 hittade en second-handförsäljare en filmrulle innehållandes tre sekunder animerad film som överlämnades och döptes till Katsudō Shasin av konsthistoriken Natsuki Matsumoto. Den tre sekunder långa filmremsan visar en pojke som skriver ”活動写真” och tar av sig sin hatt och bugar. Filmens skapare är okänd och filmen daterades till att vara producerad före 1912, (2007 enligt Matsumoto). Om detta stämmer så skulle det innebära att den är en av de äldsta animerade filmer som producerats i världen. Datumet är omtvistat och de två filmer som tidigare aspirerat till titeln och var producerade i Japan var antingen Namakura Gatana (trubbigt svärd) eller Dekobō Shingachō: Meian no Shippai ” (Bumpy New Picture Book: Failure of a Great Plan”). Båda släpptes 1917.

Animationer som producerades i Japan under förkrigstiden var gjorda av få anställda och med klipp-ut teknik istället för cellanimationer, exempelvis Burglars of Baghdad Castle, 1926 av Noburō Ōfuji vilken är skapad med chiyogami papper. 1934 producerades den första helt cellanimerade animationen, The dance of the Chagamas av Kenzô Masaoka.

Under andra världskriget införde den japanska regeringen kulturell nationalism, dvs att animatörernas uppgift blev att sprida nationalism och höja krigsmoralen. Momotarō: Umi no Shinpei, 1945 av Maysuyo Seo är en av dessa filmer som finansierades av japanska flottan och vars kontrast av söta djurkaraktärer och brutala krigsscener kan kännas främmande för oss. Under efterkrigstiden köpte Hiroshi Takahata studion Japan animated film, 1956 som döptes om till Toei Doga CO Ltd (1988 till Toei Animation) med målet att bli Asiens Disney. Toei var Japans första animationsstudio av modernt slag och levererade med, Hakujaden, Legend of the white snake, 1958 sin första tecknade långfilm och japans första animé i färg. Toei animation har sedan dess varit en av de ledande animationsstudiorna genom superhittar som Dragon Ball (1986), Sailor Moon 1992, One Piece 1999.

1961 grundades Mushi productions, av mangalegenden Ozamu Tezuka. Ozamu Tezuka är fadern till titlar som Tetuwan Atom, (Astro boy)1963, Djungle Taitei (djungelns härskare) 1965-66 som alla blev stora animéhittar. Astro boy med sina överdimensionerade ögon inspirerad av Disney är förlagan till dagens manga och animéstil. Under 1970-talet gjorde konkurrensen med TV att animationsbolag som Mushi produktion gick i bankrutt. Detta ledde till att ett flertal mindre studios öppnade upp för televisionsproduktion och branschen upplevde en ny kreativ våg. En av de tidigaste television produktionerna var boxningsanimén Ashita no Joe (Tomorrow’s Joe) 1970. Japan producerade under denna period även animationer till väst där Barbapapa, och Heidi är bland de kändaste.

När animé under 80-talet slog sig in på videomarknaden skiftades fokus från superhjältar till robotar och rymdoperor. Videomarknaden för animén blev tillgänglig för en västerländsk publik och filmer, VOD som Patlabor kunde ses hemma. Den i västerlandet mest kända animationstudio är Studio Ghibli. Den bildades efter genomförandet av animeadaptionen av mangan Nausicaä of the Valley of the wind, 1984. Studio Ghiblis första långfilm var Laputa: Castle in the Sky, 1986. Studion grundades av Hayao Miyazaki, Isao Takahata och förlaget Tokuma, Animage-redaktör Toshio Suzuki och har sedan dess producerat tjugo av de mest ikoniska animéfilmerna för bio.

Space operor och robotar fortsatte att vara populära under 90 och 2000-talet. Exempelvis Serier som Neon Evangelion med gigantiska robotar och abstrakta monster eller cyberpunkshistorien Ghost in the Shell. Under 2000-talet och framåt så har animén utvecklats med rasande fart och finns nu mer tillgänglig än någonsin. Crunchyroll och Netflix är två stora jättar som sprider animén till stora delar av världen.

Rent berättartekniskt särskiljer sig animén från framförallt mainstream Disney genom att dess karaktärer tillåts besitta både ondska och godhet i en och samma person. Det behövdes säkert då japanerna inte var rädda för långkörare. Jag har svårt att tro att någon missat Pokémon vars TV-serie har pågått sedan 1997 och i december 2021 sände sitt 1178 avsnitt. Pokémon har fortfarande långt kvar till att hamna bland Guinness världsrekord där Machiko Hasegawas Sazae-san, 1969–2014 stoltserar med över 6500 episoder. En serie om livets vardagligheter och som än idag har en stor publik.

Hur hittar jag rätt i animédjungelns begreppsvärld?

Då animé är genreöverskridande och bestående av så många olika subgenrer så har vi nedan försökt att reda ut begreppen inför ert nästa val av film eller animéserie. Det finns många fler benämningar än detta och en animé kan vara flera av dessa begrepp samtidigt. Exempelvis The Melancholy of Haruhi Suzamiya som jag skulle vilja klassa som en Shin’ya animé vänd mot en Shōnen målgrupp innehållandes genrer som komedi, romantik och sci-fi. Förenklat kan man dela upp anime i två grupper där målgrupper, genre och relationsfördelning ingår i dess undergrupper. ”Normal” animé och Shin’ya animé.

”Normal” animé tillhör de filmer och serier som visas under dagtid och inte innehåller stötande material, oftast riktad mot en yngre publik. Här hittar du animétitlar som Doraemon, Dragon Ball, Naruto.

Shin’ya animé är samlingsnamnet på de filmer och serier som sänds mellan midnatt och tidig morgon. Sändningen av animén är ett sätt för produktionsbolagen att marknadsföra DVDs med bättre animation och ocensurerade scener samt försäljning av merch såsom figurer, nyckelringar mm. Då sändningstiden sker under natten är kostnaderna låga för både sändningstiden och reklamtiden i förhållande till dag-TV. Ett exempel på Shin’ya animé är The Melancholy of Haruhi Suzamiya. När man i Japan pratar om Otaku så räknas Shinya tittare in i den kategorin och inte Naruto tittaren. Lite som att du inte är en nörd om du tittar på Bamse då det är mer av en allmän kulturprodukt.

Målgrupper och ålder

Kodomomuke är Japans varianter av Bamse. Berättelser med ett tydligt rättspatos och moralisk vägledning för den yngre publiken. Stilen är oftast fokuserad på att vara söt och förenklad för att vara lockande. Protagonisten kan vara kille eller tjej och till och med djur och historien består oftast av action, äventyr och komedi utan alltför skrämmande inslag. Här hittar du favoriter som Pokémon, Doraemon, Digimon, Hello Kitty och Anpanman.

Shōnen är riktat mot tonårspojkar mellan 12 till 18 år. Inom begreppet Shōnen ryms mängder av genrer men med betoning på action och inslag av komedi. Även om Shōnen är riktad mot yngre tonåringar så åtnjuts den av alla åldrar. Här hittar du klassiker som Dragon Ball, One Piece, Naruto, Attack On Titan och Fairy Tail.

Seinen riktar sig till en manlig läsarkrets eller äldre ungdomar (15-40 år). Här hittar du samma slags historier som i Shōnen men med den skillnaden att handlingen oftast har mer av ett djup och karaktärerna tillåts vara mer komplicerade. Här hittar du klassiker som Hellsing, Gantz, Tokyo Ghoul, One-Punch Man och Ghost In The Shell.

Shōjo betyder ung kvinna och riktar sig mot tonårstjejer som kan beskrivas som Shōnen’s motsats. Inom Shōjo ryms allt från historiska draman till sci-fi ofta med betoning på romantiska relationer, känslor och mycket dramatik. Här hittar du klassiker som Kaichou Wa Maid-Sama!, Ouran High School Host Club, Vampire Knight och Fushigi Yuugi.

Mahō shōjo är en undergenre till Shōjo där fokus är berättandet om flickor med övernaturliga krafter. Exempel är Cutie Honey och Sailor Moon.

Josei är riktad mot äldre tonårstjejer eller vuxna kvinnor. Likt Seinen för män innehåller Josei ett mer utvecklat berättande grundat i realism och ofta drama om det vardagliga livet för yrkeskvinnor och husfruar med fokus på dating, barnuppfostran, äldreomsorg och otrohet. Josei berättas likt en såpopera från ett kvinnligt perspektiv i stället för ett manligt. Här hittar du klassiker som Paradise Kiss, Loveless, Nodame Cantabile, Usagi Drop och Honey And Clover.

R-18 och sexuella relationer i animé

Harem animé är berättelser där en manlig protagonist är omgiven och uppvaktad av flera kvinnor. Reverse harem kretsar istället berättelsen runt en kvinna som uppvaktas av flera män. Harem finns för alla åldrar och ofta innehåller inslag av komedi.

Hentai är anime med pornografiska inslag med åldersgränsen ”R18” i Japan. Ordet Hentai härstammar från engelska ordet pervert (変態, hentai).

Ecchi animé innehåller sexuella inslag utan att visa något naket. Enstaka sexuella handlingar gör inte ecchi till hentai.

Bara animé behandlar förhållanden mellan män medan Yuri anime, behandlar förhållanden mellan kvinnor. Handlingen bygger på homosexuella relationer och kan vara pornografiska berättelser till mer seriöst menade relationsserier.

Innehållsgenren

Här finner du Mecha (stora robotar), Fantasy, Sci-fi, humor och Slice of life vars namn beskriver dess innehåll. Jag avslutar denna text om animé genom att speciellt nämna Isekai som blivit en stor genre i animé som ännu inte exploaterats till fullo inom den vanliga spelfilmen.

Isekai 異世界 betyder en annan värld vars berättelser utgår från att protagonisten hamnar genom en portal i en annan värld. Här ryms fantasy, virtuell värld och andra dimensioner och planeter. Historien handlar om hur protagonisten upplever och överlever i den nya situationen som oftast står i stark kontrast till dess vanliga liv. Genren är uppdelad i två subgenrer, ”Förflyttad till en annan värld” (異世界転移, isekai ten’i) och ”Återfödd i en annan värld” (異世界転生, isekai tensei).

Så vad väntar ni på? Nu är det dags för er att leta reda på era favoriter!

Källa: Wikipedia, Wikideck